Fortfarande kvar på BB, lillan går upp i vikt & piggnar på sig mer & mer, fortfarande dåligt med amningen, hon är ivrig, jag blir frustrerad, men vi ska få till det, tänker inte ge upp. Går det inte så går det inte men då har man försökt.

Själv fick jag feberfrossa & skakade som en tok förut, tror man är lite utmattad i kropp & själ, så mycket runt omkring förutom att bara få den lilla att må bra.
Dom har tagit massa prover på mig, får väl svar till morgonen, får se om man har nå skit i kroppen. Nåja.. här kör vi intensivamning, hon åt nyss så om 2 tim ska man upp igen. Så varrannantimme.
Men det ärnväl bra så vi får till detta.

Sen som sagt du kunde ha rett upp allt, tagit tag i saker istället för att förlora.
Men nu är det som det är, vi har inga förpliktelser till varandra, nog för vi har det finaste, men annars så har ju du gått vidare, varför ska inte jah kunna det då?
Kanske var dumt att inte berätta påengång men har varit mycket annat & jag har inte själv hunnit tagit till mig detta.
Men detta blir nog bra, tror det är bra att de inte är så nära inpå varandra för då blir det nog för intensivt som det varit nu.
Visst det har gått bra, men finns mycket i mig som vill ut, svar på varför det blev som de blev, varför du gjorde som du gjorde, varför alla lögner, detta sitter psykiskt i mig, tänker på det dagligen, men tillslut blir väl det också bortglömt? Eller ska man undra hela livet varför det vart som det vart?
Men ingen av oss kan väl neka till att vi trivs i varandras sällskap fortfarande och det är ju bra för våran fina.
Nä mycket som snurrar i huvudet.

Sova lite innan man ska upp igen.

BLÅBÄR

Haha, så typiskt av mig. Vet att det är fult att glo.... Kan bara inte sluta.. ...

Nä, kanske plocka bort granen?

Impulskontroll som en kladdkaka.