Att känna sig hjälplös när det kommer till ens vänner är sjukt jobbigt.
Så mycket vi borde göra men inte kan.
Kan kan vi men det blir värre för vännen.
Oron i kroppen blir värre och värre.
Höra vännens röst gör saken bättre för stunden, men fortfarande oro.
Tur vi nära kan prata så det blir lättare och samtidigt blir vi otroligt upprörda och förtvivlade. Vi hjälper så gott vi kan.

Irritationen stiger högt över skyarna.

Lite sovmorgon idag med.
Tyra leker redan i vardagsrummet med övernattnings sällskapet , och jag ska fixa iordning frukost nu.

Vad händer idag? Det återstår att se.